warning icon
YOUR BROWSER IS OUT OF DATE!

This website uses the latest web technologies so it requires an up-to-date, fast browser!
Please try Firefox or Chrome!
Guldsmedsmästarnas Riksförbund

Frågor & Svar

large_Granulering

Vad är granulering?

Granulering är ett sätt att pryda föremål med mycket små runda guld- eller silverkorn på en grund av samma metall. Tekniken användaes av etruskerna redan på 700-talet före Kristus och har varit känd i vårt land sedan strax före Kristi födelse. Följande moment kännetecknar granuleringstekniken:

Tillverkning av runda korn

Antingen låter smeden den smälta metallen falla ned på en marmorplatta så att metallen stänks ut i kolpulver. Till följd av ytspänningen bildaar den smälta metallen små runda korn. Eller så tillverkar smeden en mycket tunn tråd av metallen, klipper den i små lika långa bitar och smälter bitarna på en kolplatta med fördjupningar.

Fastsättning av kornen vid underlag

Kornen lägges av smeden i fält eller i rader med eller utan kanaler. Och svetsas därefter fast vid underlaget med hjälp av värme. Det är inte lätt att få kornen att ligga kvar på underlaget. Det fordras stor koncentration och skicklighet av guldsmeden för att utföra detta moment.

Vad är filigran?

Filigran är dekor av tråd som bildar spiraler och ornament. Folket använde denna teknik redan under bronsåldern vid prydandet av sina smycken och vapen, men redan fenicier, egyptier och greker använde sig av trådar i rent dekorativt syfte. De bästa exemplen på filigrankonst har vi i Historiska museets tre guldhalskragar från 400 – 500 e.Kr. Även under vikingatiden var filigrankonsten mycket framträdande, då främst i silver. Strax före vikingatiden introducerades den teknik som används än idag: dragningen av tråd. Arbetet går till på följande sätt:

Dragning av tråd

Smeden drar en tråd i dragjärnet (Ett redskap med en serie hål i olika storlekar) till önskad tjocklek. Därefter glödgas tråden med jämna mellanrum, men i detta fall måste arbetet beräknas så att tråden är hård vid önskad storlek. Man ska nämligen pärla tråden, och det går inte att pärla glödgad tråd!

Flackvalsning

Den pärlade tråden glödgas därefter och valsas sedan flack. Har tråden från början grova pärlor kommer pärlorna efter flackvalsningen på längre avstånd från varandra. Men man kan också använda tvinnad eller fyrkantstråd som man vrider till en spiral  som sedan flackvalsas. Resultatet blir ungefär detsamma som med en s.k. snirkeltång. Tången har ena käften flack och den andra rundad, båda käftarna slutar i en fin spets.

Fastlödning av dekor

Filigrantråden lödes sedan fast på det smycke som ska dekoreras. Lödningarna ska givetvis vara osynliga från framsidan. Arbetet kräver stort tålamod och noggrannhet.

Vad menas med drivning?

Drivning innebär att man modellerar ett bleck till en bestämd form. Guldskålarna från yngre bronsåldern är t. ex. drivna. Tekniken blev vanlig när kunskapen att tillverka tunn plåt som ett slags halvfabrikat blev tillgänglig.

Drivning med ciselering

Drivning med ciselering är ett sätt att med hjälp av hammare och puns modellera metallplåt till vackra ornament. Ciseleringskonsten användes av sumererna och egyptierna redan 2500-3000 år före Kristus. Grekerna var bland de första i Europa, 500 år f.Kr. med drivna och ciselerade silver och guldpjäser. Tekniken används t.ex. för pokaler, kannor, dosor och broscher.

Drivning

Drivningen sker undrifrån med punsar på en begränsad yta som upphöjs.

Ciselering

Därefter sker ciseleringen från ovansidan. Konturer, detaljer och olika ytor ciseleras (modelleras) fram med hjälp av otaliga sorters punsar. Som mothåll för att bjuda rätt motsånd används en beckmassa (ciselörbeck). I gjutna objekt finns huvudformen redan och ciseleringen kan ske direkt utan drivning.


28056583_s

En vitguldsring har vanligtvis galvaniskt pålagd rhodium för att få en vacker vit hård yta. Det kallas rhodinering  eller platinering men är samma sak och syfte.


fattarnu

Ja. Varje GR guldsmed vet vilka stenar som påverkas av värme i samband med lödning. Vad som sker vid felbehandling av stenen är sprickbildning, färgförändring eller förlorad lyster. I många fall måste stenen demonteras, för att vara på den säkra sidan.


43484437_s

Vigselringar och prydnadsringar är ofta utsatta för hårt slitage vilket man bör tänka på när man väljer ring. Alla mineraler har olika hårdhet vilket anges på en skala som hetes Mohs skalan 1 – 10. Diamanten är hårdas och har 10. Kvarts har 7, fältspat 6 och dessa är de mest förekommande mineralerna. Under 5 är stenarna mycket känsliga för slitage. Välj därför hårdare stenar när det gäller ringar.


SvenHarrys1

Legeringar

Fördelen med att välja en dyrare vitguldslegering. Vad är rodinering? Platina, Palladium, Sterlingsilver, verksilver.?  En legering (av legera, av latin ligare, ’binda ihop’, ’förena’) är ett material med metalliska egenskaper vilket består av två eller flera grundämnen (legeringskomponenter), varav minst ett är metall. Även en blandning av två eller flera polymera material kan ibland kallas för polymer legering. En metallegering syftar oftast av en baskomponent (till exempel aluminium, bly, järn, koppar eller tenn).

Till baskomponenten sätts sedan ett eller flera legeringselement (legeringsämnen) som kan vara såväl metaller som icke-metaller. Legeringar framställs vanligen genom att de olika komponenterna i form av smältor blandas. Legeringar kan dock även framställas genom till exempel pressning och sintring av pulverformiga ämnen, eller genom mekanisk bearbetning av material. Ofta räcker ganska små mängder tillsatsämnen, eller mindre variationer på proportionerna av ingående ämnen, för att ge stora ändringar på egenskaperna för den färdiga legeringen.

Finguld och finsilver måste legeras ( uppblandas ) före bearbetning till smycken och prydnadsvaror. Den vanligaste legeringsmetallen är koppar.

Finguld: 999/1000 , 24,k, legeras med koppar och silver. Mer koppar blir rödare guld eller mer silver blir ljusare guld. Vid 18 K guld,750/1000, som vanligtvis användes vid smycketillverkning, är 3/4 finguld och 1/4 legeringsmetaller.

Finsilver: 999/1000, legeras med koppar till 925/1000 (sterlingsilver) eller 830/1000 . 830 silver används företrädesvis i äkta matsilver och prydnadsvaror (Corpus).
Vitguld: 18 K vitguld 750/1000 är 3/4 finguld och 1/4 legeringsmetaller som vanligtvis är palladium och silver.

Platina: De vanligaste platinametaller som användes av GR guldsmeder är legerad platina, 950/1000 . Även palladium och rhodium , som också kan vara legeringsmetaller, användes.


38554952_s

Vad är en gravör?

Gravör är ett yrke som innebär att med vissa tekniker skapa ett mönster på en yta genom borttagning av material med gravyr. Mönstret kan bilda en text eller bild på ytan men likaväl ren ornamentik eller abstrakt dekor. En gravörs verktyg är främst en gravyrstickel, stickel eller diamantritsnål, men kan också utgöras av särskilda slipmaskiner. Vad är skillnaden mellan gravyr, maskingravyr, lasergravyr, stämplar, handgravyr?
Maskingravyr utförs hos guldsmeden, och då arbetar man med bokstavs-schabloner vars form mekaniskt överförs och inristas på smycket eller föremålet i fråga. De äldre gravyrmaskinerna har en spets av diamant som klarar av att nöta mot metall i lång tid utan förlorad skärpa. Antal olika typsnitt att tillgå är lika med hur många olika schabloner guldsmeden har i sin ägo, vilket givetvis är en begränsning. För att möta kundernas önskemål har många guldsmeder övergått till datorstyrda maskiner som har nästan obegränsade variationer på typsnitt.

Handgravyr är egentligen ett yrke som från början inte guldsmeder utförde själv. Handgravören ritar upp bokstäver och mönster direkt på smycket, och med vassa sticklar skär man in dessa i metallen. En mycket vacker konstform och ett klassiskt hantverk som tyvärr inte alltid väljs av kund då detta arbete givetvis kostar mer. Vi har i Sverige några duktiga gravörer, och ett litet nyfunnet intresse finns hos dem som utbildar sig i guldsmide. Teknik och hjälpmedel har utvecklats på senare år, och idag är det inte lika slitsamt för kroppen att gravera som det var för den äldre generationen.

Lasergravyr är en förhållandevis ny teknik som funnit sin väg till också guldsmedsbranschen. Där finns ingen mekanisk spets som överför motivet, utan en laserstråle som styrs med hjälp av dator och skjuter små men kraftiga ljuspulser emot ytan på smycket. Motivet mer eller mindre bränns eller smälts i metallen. Fördelen är att man kan via datorn överföra verkligt intrikata mönster som t ex autentiska fingeravtryck, men tekniken är fortfarande av det dyrare slaget och maskineriet finns inte hos enskilda smeder i större omfattning. Det flesta har dock kontakt med en leverantör som kan utföra lasergravyr enligt kunds önskemål.

Stämpling av framförallt bokstäver i ringskenor och hängen har sin trogna kundkrets, speciellt är det många föräldrar som vill föreviga barnens namn i sina smycken. Namnet säger egentligen allt, man nyttjar stämplar med en upphöjd figur i botten som lämnar sitt avtryck i metallen efter ett slag med hammaren på toppen.


29034011-jeweler-melting-gold-in-crucible-with-gasoline-burner

Forma om en ring innebär vanligtvis att man delvis bevarar originalsmycket. Man kan bygga på med ytterligare skenor, dekorationer, fattningar, stenar osv, eller kanske bearbetar man ytorna till helt nya strukturer. En omarbetning av ring behöver heller inte alltid resultera i en ny ring. Det är ett populärt val att av släta ringskenor forma ett hängsmycke i form av t ex ett hjärta, fjäril eller helt abstrakta former. I många fall önskar kunden ha kvar gravyren i möjligaste mån, och det är en utmaning för guldsmeden att skapa någonting vackert utan att helt utplåna ursprunget. Att lägga till en eller annan liten detalj är vanligt även här.

En omarbetning kan också innebära att endast kundens guld utnyttjas till ett helt nytt föremål. De flesta guldsmeder hanterar att smälta guld och omforma det till nytt grundmaterial för nya smycken, men några har valt att alltid arbeta med ny legering från leverantören och då utgör skrotet en del av betalningen. I detta senare fall informeras alltid kunden om att just mormors collier inte ingår i det nytillverkade smycket. Man bör känna till att t ex kedjor ofta har förhållandevis många lödningar, och det sänker karathalten i den nya legeringen som bildas vid nedsmältningen. En erfaren guldsmed kan tillsätta metall med högre finhalt för att nå upp till den karathalt man eftersträvar, vilket också kontrolleras.

Smältprocessen kräver en hel del vana för att inte metallens egenskaper skall försämras inför tillverkning av det nya smycket. En vanlig missuppfattning är att man av säg tio gram guldskrot kan tillverka en ring som väger tio gram. Guldsmeden måste utgå ifrån en större mängd metall för att kunna forma det nya smycket. I alla hantverk arbetar man med marginaler, och ifrån ett grövre arbetsstycke  närmar man sig så sakteliga en färdig produkt med skinande blanka ytor och exakta förbestämda dimensioner. Alltså måste annat guld oftast tillsättas, och om detta informeras kunden innan tillverkningen startar.


19807245_s

Bijouterier är smycken tillverkade i oäkta eller mindre kostsamma material med eventuella syntetiska stenar.
Smyckena försilvras eller förgylls ofta för att likna äkta smycken men då detta ytskiktet oftast är ganska tunt så skavs det ofta av och materialet under syns.


fattarnu

Alla har olika smak, favoritfärger och ideer. Men diamanten är den sten som är tåligast och mest mytomspunnen. Diamanten symboliserar  kärlek och förekommer i många smycken, särskilt i förlovnings och vigselringar.


loading
×